NORDA

Idag var det begravning för min mormor i Svartå (utanför Degerfors). Släkten var samlad plus andra vänner till mormor o morfar. På förhand kändes det som att det skulle bli en tuff dag med mycket gråt och så där. Men väl i kyrkan och under stunden som begravningen pågick så gick det rätt så bra. Klart att det kommer tårar ur mina ögon, konstigt vore det väl annars ... Men anledningen till varför det gick ganska bra är nog för att inställningen till detta var förbered. Mormor 84 år gammal med Cancer i magen. Alla visste ju att det skulle kunna gå fort ... Vet inte exakt hur lång tid det tog från det att det kom fram att mormor led av cancer till det att hjärtat slutat att slå, men några månader bara. När mormor t o m sa på slutet i livet att hon inte ville leva längre, att hon var nöjd med livet osv! Jadå förstod man att nu är det snart över...

Så när man väl efter begravningen tänker igenom saker så vet man att mormor är "hemma" nu :) Hon har de bra nu. Hon har inte ont längre :) Hon sitter där uppe och tittar ner på oss :)

Nej så att när en gammal person dör är det inte lika farligt. Det var värre när Eddie gick bort i en bilolycka Feb 2005. Där har vi en fråga som någon aldrig någonsin kommer att kunna svara på. VARFÖR han satte sig i bilen den natten. VARFÖR han inte la sig i sängen och sov istället ... Den begravningen var den tuffaste jag någonsin varit på. När en ung person, en nära vän kör ihjäl sig. En vän som har hela livet framför sig! Där rann det tårar i flodar... Men men man kan inte sitta och tänka varför för mycket, för att man kommer aldrig att få ett svar så länge jag är i livet. Kanske efter livet, vem vet?

Tack iaf alla vänner som stöttar/stöttat mig igenom detta! :)